.emmabresch.

As life goes on I´m starting to learn more and more about responsibility and I realize that everything I do is affecting the people around me. I´d like  to take this time to apologize to things I have done and things that haven´t occured yet. And things they don´t want to take responsibility for. It´s too late to apologize. Tell me that you´re sorry. I said it´s too late.

Bara två dagar kvar sen drar vi till underbara Cypern, längtar så mycket! Ska bli så härligt att få spendera en hel vecka med mina två underbara tjejer och bara få ta hand om mig själv. Det behövs verkligen nu.
Jag ska verkligen njuta av varje sekund, av varje andetag. Och jag lovar att inte komma hem förrens jag är brunare än vad jag är nu, vilket jag hoppas inte ska bli så svårt med tanke på att det är runt 31 grader där nu. 28 i vattnet ;)
Kommer sakna en del här hemma, men inte värre än att man klarar 8 dagar :) Det blir nog inga större problem. Haha.
/ Jows.

Sometimes it´s hard to love me, sometimes it´s hard to love you too.  It´s hard to find forgiveness when we just turn out the lights. It´s hard to say you´re sorry, when we can´t tell wrong from right. It would be so easy to spend your whole damn life. Tell me who you think you see when you look into my eyes. Lets put our two hearts back together and we´ll leave the broken pices on the floor. I cried and I cried, there were nights that I died for you, baby.  I tried and I tried to deny that you´r love drove me crazy...

Återigen en otroligt slapp dag i skolan, vart ska detta sluta egentligen? ;O Mamma börjar bli misstänksam och det känns lite jobbigt att hon tror att jag skiter i skolan. Vilket jag verkligen inte gör. Det har jag inte råd med eftersom jag ändå kommer halka efter en vecka. But I don´t care. I allafall så tog jag tåget inom Hässleholm för att fiska upp mitt pass hos polisen. Som väntat så blev det fult. Men som Kim sa så behöver ju inte kortet på passet vara fint ifall man inte tänker ragga på några passkontrollanter, vilket jag verkligen inte tänker göra. Så det känns väll ganska okej ändå. Men där emot en annan sak som inte känns okej är Nya Kondetoriet! Tog tåget hem 12.39 och strax efter 13 stod jag innanför dörrarna på nyan och frågade ifall de hade någon sallad. Nej den var ju tyvärr slut svarade damen och potatisen med. Men jag menar hallå? Klockan var ju bara 1! Och jag kan ju också tala om att det inte var första gången jag kommer in och maten är slut vid ungefär samma tid på dagen. Får det verkligen vara så illa? ;O Ae. Jag är djupt besviken, ska aldrig mer handla där.. Om det bara inte hade varit för den goda baconsalladen :/ Nåja. Det blev ju trots allt en tripp till Älmhult med Natalie bakom ratten. Eftersom hon tog sitt körkort igår, så var det första gången vi åkte med henne och kan inte annat än att ge henne ett plus i kanten för hennes skicklighet. :)
Inom en snabbis på IKEA. Med lite ont i magen. Korv, korv och glass. :) mums. Sen kidnappade vi busschaförens enda Madelene och körde i illfart från Älmhultsstation och tog henne med oss till Osby. Trångt och mysigt i baksätet med en Lina och en Madelene jämta mig plus Linas enormt stora spegel. Haha.
Där slutar tyvärr berättelsen om dagens roligheter. Har inte hänt varken något ovanligt eller roligt här hemma.
Men det är väll för mycket att förvänta sig. Imorron är jag förmodligen ledig lite till och då blir det klipp och färgning hos Martinsson. Ska bli så skönt att få bli fin igen :)
Jobb på lördag, låååånglördag som aldrig förr och på söndag blir det kanske en tripp till Hällevik. Vi får väll se vart vinden för mig. Tar det med en klackspark helt enkelt. Om man nu kan uttrycka sig så. Aja. Fick ihop ett ganska bra inlägg även idag och det värmer mitt hjärta. Och kan ju säga det också att jag om jag någon gång skulle behöva skjuta en person , lovar jag att inte skjuta den i hjärtat. Utan göra som Natalie skulle gjort.
Ciao.

Vår Cypern resa är bokad! Fredag den 31 klockan 20.30 lyfter planet från Sturup till Ayia Napa. Några timmar senare, frammåt morgonen sätter vi våra fötter på hotellet Melpo - Anita. Tjejer detta är på riktigt! ;D Vi kommer få en underbar vecka, I can feel it ;)
Vill också passa på att gratulera Natalie som idag kom ett steg närmare vuxenlivet med hjälp av ett körkort!
Grattis sötnos!

Melpo - Anita.

Jag är så glad så att jag kan spricka! ;)
Emelie, Lina och jag på Cypern.. Vilket KAOS! ;D

Trots alla skratt och roliga kommentarer med mina tjejer så har denna dagen ändå varit en ganska tung dag.  Dels för att jag fortfarande inte är på topp, snorar och hostar. Och dels beror det lite på en annan sak. Lite mer privat som jag inte tänker skriva om här. Men jag skulle bli förvånad ifall någon inte vet hur trött jag är på det här nu. I går satt jag och tänkte på vilket Svenssonliv jag lever, och hur jag ville att något annorlunda skulle hända. Men idag ångrar jag det nästan. Något annorlunda har hänt, för flera år sedan och som fortfarande skuggar oss dagligen och det kommer aldrig bli riktigt bra. Det kommer bli bättre, men aldrig bra. Det är tungt att bära, på bara axlar och nästan helt ensam. Men vad ska man ta sig till? Hur jag än försöker förklara så är det ändå ingen som kan förstå. Inte på samma sätt som jag, och framför allt inte på det sättet jag skulle vilja. Jag säger inte att jag inte uppskattar att ni försöker. Tvärtom. Det värmer mitt hjärta att veta att ni försöker och jag vet att det är svårt för er också. Och jag skäms nästan över att jag sitter och skriver det här här. Som om allting är jobbigt idag och inte tala om hur det var för två år sedan. Men ibland får man bara för sig att det måste ut. Det kan komma efter att ha hört en sorgsen låt. Eller ett foto, ett minne helt enkelt. Det krävs så lite för att det ska göra så ont. Men jag är glad att det värsta ligger bakom oss och som mamma sa igår; Jag ska inte låta dem knäcka mig.
Du är så tapper lilla mamma. Men jag hört det förrut, att man är stark och att inget kan knäcka en och lik väl händer det dagligen. Men vad fan ska jag göra om det händer dig? Skulle du orka resa dig efter det?
Fan vad jag hatar dem, en jävla läkare på försäkringskassan som tror att han/hon kan bestämma vad du kan och orkar utan att ens ha träffat dig?!  Som tror att alla som drabbats av samma sjukdom som du mår på samma sätt och kan jobba precis som vanligt. Hur har dom överhuvudtaget mage att säga en sån sak till någon som för bara något år sedan var så sjuk att hela dens framtid var osäker?! Det låter för sjukt för att vara sant. Förlåt för att jag är så arg men jag ser ju hur det bryter ner henne med och mer för varje dag.
Om jag kunde så skulle jag..

En bra sak är i allafall att jag snart ska över till Emelie en sväng för att kolla på sistaminuten resor. Yiipi.
// Jag är så trött. <3

Då sitter man här igen och ska försöka klottra ner något roligt om vad som har hänt under veckan. Kan ju börja med att skolan satte i gång i onsdags och att det trots alla om och men var ganska roligt att se alla ansikten igen.  Och jag vet att jag ältar, men måste bara säga att jag är så otroligt glad över att få spendera ännu ett år med er. Vem vet vart vi blir av sen. Hemska tanke. Dock sann. I allafall så blev det jobb på onsdagen följt av två lugna dagar i skolan. Jobb på lördagen sen blev jag chafför under lördagnatten. :) Var galet trött men allt gick bra och inte en skråma på pappas bil. Idag blev det lite fotbollstittande när syster spelade. Annars har dagen varit lugn. Ledig imorrn, helt klart bäst. Sen på tisdag blir det kanske Malmö eftersom Timbuktu ska dit :)
Glömde säga att halsen krånglar och den får mig att känna mig så mycket sjukare än vad jag egentligen är. Men eftersom jag sällan brukar klaga så antar jag att man får göra det ibland. Ska krypa ner i sängen med lite popcorn och en bra film. Det är bästa medicinen :)

Idag har varit en sån där dag som har varit lagom kul. Sommarlovets sista kväll och det känns i hjärtat kan jag tala om. Hur tusan kan 9 veckor ha gått så fort? Ja det är minsann ett mysterium som säkert fler än jag undrar över. 9 långa veckor som nyss låg framför en. Med massa äventyr, spänning och romantik är som bortblåsta. Men vad gör väll det när man får träffa sina favoriter igen och allt blir precis som vanligt. Jag trivs med min vardag så jag klagar inte :) Även om det hade varit skönt med några veckors lov till. Förhoppningsvis blir det en resa till värmen om bara några veckor :) Sökandet efter sista minuten har börjat. Sitter just nu och dricker min milkshake som jag själv mixat ihop av vanlijglass, mjölk och oboy. Riktigt god måste jag erkänna. ;)
Börjar skolan klockan 14 imorrn och jag gissar att det inte blir så ansträngande, men efterråt är det jobb igen. Till 19. Seeegt. Men det blir moneymoneymoney.
Dagen spenderades hos Emeliegullet. Där samtalen gick alltifrån skolan till bajamajor. haha. Och även några mega stora chokladbollar gjordes, goda som tusan. Vi har även bestämt att vi inte ska tänka så mycket på studenten, det är trots allt en bit kvar och vi blir bara alltför depprimerade av att inte veta vad som ska hända sen. Att Emelie lämnar oss är från och med nu ganska uppenbart. Men vi andra då? Jag är sjukt sugen på att resa. Men vi får väll se. Kommer jag inte längre än till soptippen skulle det ju vara lite synd. Så varför fundera över det nu? Att ha förhoppningar är bara dumt, för man blir ändå bara besviken. Lev livet varje dag och gör det som faller dig på. Då mår du bäst.

Okej okej, Måndag den 13 augusti. Om 45 minuter är det den 14, vilket som innebär att skolan börjar om snart mindre än ett dygn. Har upplevt en sjukt galen och rolig sommar och är inte besviken på mycket alls av vad den har fört med sig. :) Känner mig ganska helnöjd faktiskt.
Idag har jag solat och bara gjort ingenting i stort sätt. Hjälpte till lite med maten innan jag gick ut en runda i skogen. Gick även till kyrkogården för att ännu en gång lägga en liten ängel som jag hoppas att alla låter få vara kvar den här gången! Helt sjukt att man inte ska få ha grejer ifred. Vad är det för värld vi lever i? Men måste då bara tillägga att jag häromdagen tappade min plånbok. Helt förtvivlad som jag var, visste jag inte riktigt vad jag skulle ta vägen men snart så ringde min telefon. En kille hade hittat den och höll den i säkert förvar tills jag kom och hämtade den. Att det fortfarande finns sånna människor förvånar en lite. Men jag är han evigt tacksam! :)
Kvällen har tillbringats hos LinaBabe och en mysig film. Precis så där lagom svenska med intriger, spänning och även lite kärlek ;)
Imorrn blir det nog tjejmys igen fast med några till från gänget :) Kan man ju bara inte missa.

Big girls don't cry..



// Bresch*

Söndagkväll nu igen. För en vecka sedan satt jag på bio med Frida och kollade på Ciao Bella. Inte så bra som vi förväntat oss och vid de här laget borde vi veta bättre än att förvänta oss något bra av den svenskafilmindustrin. Men lite charm har det trots allt. Fredag var lugn, åkte ut till Nogersund med föräldrarna, eftersom inget roligt skulle hända här hemma. Visst Festivaldax i Hässleholm, men jag var helt enkelt inte sugen och efter vad de flesta vet så fungerar jag inte så bra ihop med fest när jag har jobbat. Det blir väldigt lätt lite för mycket då. Så bäst att hålla sig på avstånd. Lördag var det jobb igen som vanligt och sen satt jag klistrad framför tv:n hela kvällen, somnade dock av utmattning vid 11 tiden. Haha. En bra helg slutade med match på Strandvallen. Mjällby mot Sirius. 3-1 till hemmalaget :)Hörde också av min Oscar som tråkigt nog inte var på plats på matchen, men som påminde mig om att det ändå bara är tre dagar kvar tills vi träffas. Och efter skolan på onsdag så blir det jobb igen. Tjejerna behövde hjälp. Vet inte hur många som har slutat under den senaste månaden. Så är det någon som är intresserad så vet ni vart ni kan vända er ;) Hoppas det blir lite fint väder nu dessa sista dagarna så man kan bättra på sin solbränna. :)
Sen på onsdag går man inte längre i tvåan utan i MP3B ;)

I morron är det exakt tre år sedan mamma blev opererad för första gången i Lund. Konstigt vad tiden bara rullar på utan att man är medveten om det. Då tyckte jag tiden gick så sakta, hur hon låg där dag efter dag och inget hände. Och så nu. Hur hon bara tre år senare kan vara så pass pigg som hon faktiskt är. Två operationer till har gjorts men i förrgår fick vi ett brev av läkaren som var efterlängtat och posetivt. :)
Hon är inte som förr, och jag vet att hon aldrig kommer bli samma mamma som hon en gång var. Men det gör inget, för jag har också förändrats och det är bara att acceptera att det är så. Livet går vidare och du måste fortsätta leva.
Inte för att du måste utan för att du vill.
Usch ja, vilken tid det var då. Vissa minnen sitter fortfarande kvar och kommer förmodligen alltid att finnas inom en, men de kanske bleknar bort mer och mer med tiden? Det hoppas jag. Jag vill inte gå och vara rädd.
Jag vet, jag är en tuff tjej. Nu.
Och jag tror att alla blir det som går igenom något som vi har gjort.
Våga leva ditt liv, innan det är försent.
Uhh, ibland kan jag minsann allt vara lite djup. Men jag vet vad jag pratar om.
Tjejer jag saknar er, ha så roligt i Hässleholm ;)

Aa. Så har ännu en dag flygit förbi. Jag ljuger inte när jag säger att det var varmt som en bastu inne hos oss på jobbet idag. Ett tag funderade vi allvarligt på att stänga och sätta upp en lapp på dörren i stil med "stängt på grund av överkokning" Men eftersom vi inte ville förlora några pengar så avstod vi och käkade glass varje stund vi inte hade kunder. Dagen avslutades med att Sven kastade en vatten balong på mig, han tyckte jag såg så varm och trött ut. Tack hörru. ;P Jag behöver väll egentligen inte skriva att han fick tillbaks? Men för skojs skull måste jag ju ändå berätta att jag fick in en fin fullträff rakt i hans öra. Haha. Han blev riktigt imponerad. Chefen blev dock en aning sur och vi svabbade lydigt upp vattnet efter oss. Vad skulle en dag på jobbet vara utan dig Sven? Usch så jäkla trist att alla roliga filurer försvinner nu efter sommaren. Alla ska plugga högskolor och jag är snart ensam kvar. Dött. Vill hitta något annat, vill ha lite nya utmaningar. Det duger väll ett tag till under trean, men efter studenten vill jag jobba med något som jag tycker är roligt. Ja, vi får väll se vart vingarna bär mig. Måste snart fixa pass hos Polisen också, ifall jag vill att resan ska gå utomlands till hösten. Mitt går nämnligen ut i september. Gahh.
Jenny befinner sig just nu på Cypern och jag är grymt avundsjuk så det finns inte. Men jag hoppas att hon får en härlig vecka.

Ja, jag vet jag har inte skrivit på länge. Men det blir lätt så när man inte har något roligt att skriva om. Men gissa vad, det har jag ju nu eftersom jag skriver ;) Har varit ledig idag, riktigt skönt och väl förtjänat. Har varit en sån där dag då jag har gjort absolut ingenting och bara tagit hand om mig själv. Händer inte alltför ofta så därför tar man ju vara på de få dagar man har till sånt. Solat och äntligen fått lite färg, tillbringat de senaste timmarna hemma hos Lina tillsammans med Linnea och Allsång på Skansen. Riktigt roligt att få träffa mina blondisar :) Sommaren börjar gå mot sitt slut, vilket som är otroligt svårt att fatta. Det är bara en vecka kvar och tiden har bara runnit iväg bokstavligt talat. Vad har jag gjort hela dagarna egentligen? Vad jag än har gjort så har jag kommit fram till att det har varit en av mina bästa sommrar trots det dåliga vädret. Tog ju trots allt körkort och spenderat en vecka på Öland och tjänat massor med pengar. Jag saknar alla och hoppas att vi snart kan ses. Nu är det bäst jag kryper ner i sängen, jobbet väntar som vanligt. Kanske att några av mina favorit flickor kommer inom? Hoppas på det såklart! Sov gott.