.emmabresch.

I morron är det exakt tre år sedan mamma blev opererad för första gången i Lund. Konstigt vad tiden bara rullar på utan att man är medveten om det. Då tyckte jag tiden gick så sakta, hur hon låg där dag efter dag och inget hände. Och så nu. Hur hon bara tre år senare kan vara så pass pigg som hon faktiskt är. Två operationer till har gjorts men i förrgår fick vi ett brev av läkaren som var efterlängtat och posetivt. :)
Hon är inte som förr, och jag vet att hon aldrig kommer bli samma mamma som hon en gång var. Men det gör inget, för jag har också förändrats och det är bara att acceptera att det är så. Livet går vidare och du måste fortsätta leva.
Inte för att du måste utan för att du vill.
Usch ja, vilken tid det var då. Vissa minnen sitter fortfarande kvar och kommer förmodligen alltid att finnas inom en, men de kanske bleknar bort mer och mer med tiden? Det hoppas jag. Jag vill inte gå och vara rädd.
Jag vet, jag är en tuff tjej. Nu.
Och jag tror att alla blir det som går igenom något som vi har gjort.
Våga leva ditt liv, innan det är försent.
Uhh, ibland kan jag minsann allt vara lite djup. Men jag vet vad jag pratar om.
Tjejer jag saknar er, ha så roligt i Hässleholm ;)