.emmabresch.

Jag hittade min gamla låda på vinden, idag när jag städade. Den som innehåller alla minnen från de senaste tre åren. Det var både roligt och jobbigt att öppna den igen efter några år. Jag hade helt glömt vad jag hade stoppat i den. Där låg brev och kort, foton och biljetter till konserter, min dagbok och en ängel. När jag började kolla igenom allt, blev det jobbigt. Tänk att vi gick igenom så mycket svårt. Så små, så omogna, och så lite vi egentligen visste om världen då. Så rädda vi var. Så rädda vi fortfarande är. Vi var med om något som man i den åldern inte ens ska behöva tänka på eller ens veta om. Det känns inte som det är vårt liv. Det är någon annans. Det är inte jag som har skrivit alla dessa hatfulla ord. Så sorgsna, så kärleksfulla, så rädda och så mäktiga ord som fortfarande sitter här inne. Jag kommer ihåg hur jag mådde när jag fick veta. Hur alla blev förändrade. Hur alla var på sin vakt. Hur ingenting längre var sig likt. Frida var så liten.. Hon förstod inte lika mycket som jag, även om jag önskat att jag inte heller hade förstått. Men jag var äldst och skulle veta, skulle skydda och trösta. Nu i efterhand kan jag önska att jag hade fått vara äldre, allt hände när jag var i en tuff ålder och jag hade kanske kunnat hantera det annorlunda om det hade hänt nu. Det är nu allt har kommit ikapp mig, det är nu jag förstår vad jag var så nära att mista. Det är först nu jag har tillåtit mig själv att börja läka. De som står mig nära märker ibland enorm skillnad. På den jag var och den jag är nu. Cancer är inget man leker med, jag vet det. Rädslan för att den ska komma tillbaka och inte gå att bota kommer alltid att finnas inom mig. Med tiden kommer den kanske att minska, men den kommer alltid att finnas där, den har gjort sig påmind för alltid. Och så mycket skada den har gjort. Skador som aldrig går att fixa. Hur mycket medicin man än proppar i sig. Att tiden läker alla sår, kan jag inte hålla med om. Inte än. Men jag hoppas att jag en dag kanske kan göra det. När du blev sjuk, försvann min rädsla för döden. Och alla de gånger du skulle strålas och jag tänkte att om du skulle dö, skulle jag dö. Men jag vet att det inte är sant. Jag hade fortsatt leva, för din skull och för att föra ditt minne vidare.
Mamma jag älskar dig, och jag lämnar aldrig din sida.

---

Cover my eyes
Cover my ears
Tell me these words are a lie
It cant be true
That I'm losing you

The sun cannot fall from the sky
Can you hear heaven cry
Tears of an angel
Tears of an angel.

Stop every clock
Stars are in shock
The river will flow to the sea
I wont let you fly
I wont say goodbye
I wont let you slip away from me.